Lita på din intuition

Läser om mordet på Lotta i Aftonbladet. Det är så tragiskt och jag blir så ledsen när jag läser det, och samtidigt känner jag stor tacksamhet för där jag är idag. Jag har själv fotat mina blåmärken. Visserligen bara en gång då de andra gångerna var det istället “blåmärken” på insidan. De jag berättat för vet inte ens hälften av det jag gått igenom. Det jag kan tycka är läskigt är när man innerst inne känner att det är något fel, det är inte som det ska. Men istället för att följa den känslan så blir man lätt kvar. Jag är otroligt tacksam att jag ändå var så pass stark att jag kunde kolla upp det jag kände på mig. Att jag inte tillät den här personen att få mig att tro att jag var galen, eller inbillade mig. Eller jo i början trodde jag ju det och det var riktigt obehagligt, när man tvivlar på sig själv och det man sett med egna ögon. Vad fick mig att bryta mönstret? Personlig utveckling, jag lärde mig att våra tankar är det som styr mycket. Hur vi själva ser på oss. Det jag hade hört hela tiden var ju på sånt sätt jag såg mig själv. Inte undra på att jag blev kvar. Men jag insåg efter att läst böcker, varit på föreläsningar och omgett mig med personer som gav mig energi att jag är inte den personen jag trott jag har varit. Jag har bra mycket mer värde än så. Min intuition är den som guidar mig rätt och jag bara måste tro på mig själv. Det har stärkt mig så mycket att jag har nu kunnat säga ifrån. Satt ner foten och tänkt att nu räcker det. Jag spelar inte det där spelet igen. Tro mig, jag har tagit mig igenom många samtal och sms från personen efter jag satt ner foten. Men jag har valt att helt enkelt inte låta det påverka mig längre. Han har försökt att “trycka” på de punkter som fick igång mig förut men det har inte fungerat vilket har varit frustrerande hos honom. Tänker inte ens en negativ tanke då jag tänker på den här personen för jag låter inte han ha den makten över mig. Det enda jag måste tänka på är att alltid ha med mig mobilen. Och känslan att alltid kolla över min axel kommer att hänga med mig ett tag. Och att alltid lyssna om man hör någon utanför dörren.

Är du på något vis utsatt, du känner att något är fel så är det antagligen det. Får du aldrig ett direkt svar på en fråga utan bara undvikande svar eller långa utlägg så är det antagligen något som inte stämmer. Har man inget att dölja så behövs inte bortförklaringar. Tro på dig själv, jobba med dig själv genom personlig utveckling. Läs böcker, prata med någon. Ha några i din omgivning du kan skicka ett meddelande till om du är rädd. Låt ingen tro att du är galen eller en idiot för att du känner som du gör. I vissa fall kan det bara vara att man är osäker, man kanske inte blir direkt utsatt men det känns fel. Prata då med någon som kan ge dig ett ärligt svar och inte bara ger dig det svar du vill ha. För den delen är också viktig. Jag hade en kvinna som såg saker som inte ens fanns där. Vissa saker stämde vilket jag sa att även jag såg men några saker var det hon trodde hon såg av ren osäkerhet. Jag var så glad att jag kunde hjälpa henne och sist jag hörde något är hon lycklig där hon är nu.

Så vad jag vill ha fram är, våga prata om din situation. Är den hotfull, anmäl. Fota dina blåmärken, spar mail och sms. Var rädd om dig och vad du än gör lyssna till din inre röst för den är otroligt mäktig. Följ din intuition. Omge dig med personer som ger dig energi och som stärker dig. Gör dig av med dem som tar energi. Var lycklig. Lev i ett förhållande som ger dig något av värde, som gör dig lycklig. Självklart är man inte lycklig alla dagar i veckan men du känner ändå att du älskar din partner. Misshandel behöver inte bara vara sånt som syns utan det är också psykiskt. Du är värd ett fantastiskt liv. Lev ditt liv här och nu. Och det gäller oavsett om du är man eller kvinna.